Stora tjejen blir visst sex år på lördag. Shit vad tiden går. Kommer ihåg hennes födelse som den var igår. Gud sååå ont det gjorde, höll på i 12 timmar, krystade i nästan 2. Inte roligt men värt varenda sekund av smärta. Ut kom hon allas vår lilla docka. Hon såg verkligen ut som en docka. Inte bara för att hon var min utan alla tyckte det. Inget i världens slår när ens barn kommer till världen. Sa direkt efter att det skulle dröja minst 12 år innan jag skulle föda något mer barn. Det tog nästan 3 år. Sen kom lilla Mosingen. Ut på 2 1/2 timme. Splasch.. Minst lika söt och Emilia var så stolt, som en tupp. Hjälpte till att mata, byta blöja, klä på och köra vagnen. Gjorde likadant med hennes dockor som jag gjorde med Moa. Sa samma saker, vyssade och ammade. Min lilla plutta.

Och nu ska hon börja skolan till hösten. vill inte. Allt känns så stort i skolan. De ska klara så mycket själva, bli så stora fort. Men nu är ju min tjej duktig av sin natur så jag VET att hon klarar sig, och som hon längtar. Det är nog bara jag som är lite larvig..
De lösa tänderna blir allt lösare, snart åker en av dem. Och de andra två riktiga tänderna har redan kommit upp bakom. Ser lite konstigt ut men tydligen vanligt. I morse sa Emilia, mamma jag kommer ju inte få någon glugg. Hon har tydligen önskat det. Men man kan ju inte få allt.

I morgon kommer min lärare Ulla på besök på praktiken. Det ska bli spännande. Se om hon blir nöjd med mig. Min handledare gav mig ett bra betyg när vi pratade i söndags. Hon sa att hon mycket väl skulle kunna ha mig som arbetskamrat och det anser jag är ett bra betyg.

Nehe, nu ska jag läsa vidare, läser lite på 1177´s hemsida. Inför morgondagen..

Puss!!