Vi är väl typ sams nu.. Eller vi har inte rett ut allt men Andreas tycker att nu är det bra, nu låssas vi som om inget hänt.. Det blir bra eller??

Jag tycker inte det men jag orkar inte vara osams längre, mår så dåligt över det.

Ska snart styra kosan till jobbet. Hoppas att jag missar den galne mannen som kommer ställa till en scen vid ankomst!

Hörs vidare i kråksången...

Måste bara berätta en sak. I går fredag, skulle Andreas o jag fira vår 6:e förlovningsdag.. Jag hade planerat den in i minsta detalj med en massa romantiska inslag som skulle överraska Andreas under dagen!
Det började med att Emila hittade kortet jag skrivit och som låg på mitt nattduksbord. Det gav hon till Andreas så fort hon vaknade (jag sov då). Kul kul. Jag blev jätte besviken på att han redan läst det, blev då lite ledsen (som Andreas inte kunde förstå,) han tyckte att om jag inte ville att barnen skulle ta det skulle jag inte lägga det där. Ok kanske sant men ändå pisstråkigt!

Så då var hela mogonen förstörd och Andreas kunde verkligen inte förstå vaför! Och bara det kan göra vem som helst ledsen. Så hela dagen var jag ledsen o han oförstående vilket slutade med att vi blev osams!!! Så det var den förlovningsdagen det!! Som sagt väldigt romantisk. NOT!! Jag måste sluta ha romantiska fantasier om saker.. Det blir aldrig som jag tänkt i alla fall!!

Till saken hör oxå att vi fortfarande är osams.. Jag vill att han ska förstå att jag blev ledsen när allt gick åt pipan!

God natt, nu ska jag sova, ska upp o jobba i morgon!