Vård i livets slutskede, veckan fortsätter att bidra till dåligt mående. Igår pratade Ulla oavbrutet om döden i nära tre timmar. Har man inte dödsångest så lär man ju få och har man blir man inte av med den i första taget. Men tyvärr är det ju så att vi alla ska den vägen vandra, det är det enda vi kan vara säker på.. Förr eller senare och jag hoppas verkligen på senare!!

Tur att jag har mina fina barn när jag kommer hem, som får en att känna sig levande igen...

puss!